Fredagen den 26 augusti var det dags på Wrestlingpalatset igen. Galan var påkostad och innehöll utöver en upphaussad titelmatch bland annat två utomnordiska gäster, vilket också förklarar att förköpsbiljetterna denna gång var slutsålda. Första matchen utkämpades mellan brittiska Lady Penelope...
...och Hysteria...
...som gick hårt åt sin motståndare.
Trots idog misshandel av den urstarka Hysteria lyckades den mer tekniska Penelope till slut slinka ur greppet...
...och avgöra matchen med ett hopp från topprepet.
Andra matchen var en tag team-drabbning mellan Norges Söner...
...och den akrobatiska konstellationen Timmy Crews...
...och Fiescher, som brottades under beteckningen Pretty Fly.
Matchen bjöd på högtflygande underhållningsvåld...
...och till publikens förtjusning lönade sig akrobatiken. Seger för Pretty Fly mot det betydligt mer rutinerade norska laget.
Därefter följde en kiss-my-ass-match, där förloraren skulle tvingas kyssa vinnarens arsle. Antagonisterna i denna uppgörelse var finske Valentine, som äntrade ringen ledsagad och inoljad av sin kompanjon Leeloo...
...och Perstorps wrestlande grisbonde Huckleberry Sinn.
Var publikens sympatier låg gick inte att ta miste på.
Efter ett antal tidigare nederlag var Huck denna gång på väg att pinna sin föga sportslige motståndare. Tyvärr gick Domare Topalovic i däck efter att ha hamnat i vägen för brottarna och kunde således inte räkna ut Valentine.
Då passade Leeloo på att ta saken i egna händer och klubba ner Huck...
...lägga kombattanterna till rätta...
...och skaka liv i domaren, så att denne ånyo kunde räkna ut den stackars Huckleberry.
Därefter var det alltså dags att kyssa Valentines enligt egen utsago "perfekta röv"...
...och med lite extra hjälp blev denna kyss till en riktig djupdykning i det finska stjärtvecket.
Som bekant är hämnden emellertid ljuv.
Kvällens fjärde kraftmätning var ett tremannamöte om rätten till en utmanarmatch om mästarbältet. Kombattanterna var Chaos...
...Nitro Green och Steinbolt.
Trots att de två danskarna stundtals samarbetade...
...visade sig bicepsexpressen Steinbolt i det långa loppet starkast...
...och avgick med segern och rätten till en titelmatch.
Därefter var det dags för wrestlingpalatsets kontroversielle ägare Mr PPV att göra entré...
...för att ta Trent MacGregor, som i egenskap av tillförordnad general manager överträdde sina befogenheter på förra galan, i kragen. För att inte få sparken blev denne nu tvungen att anta en utmaning från Mr PPV om en lagmatch på kommande gala: Team Trent vs. Team PPV. Trent hävdade i och för sig att han hade livstids anställning efter att tidigare ha besegrat Mr PPV, men då ägdes Wrestlingpalatset av CESCA och i samband med ägarbytet upphörde detta kontrakt att gälla.
Före den avslutande titelmatchen var det dags för Danny Sharp, som gjorde entré med den väska som han tidigare erövrat och som gav honom rätt till en titelmatch när som helst.
Han ställdes mot en celeber gäst med meriter från det amerikanske wrestlingförbundet WWE, Matt Sydal...
...vilket visade sig vara en knepig uppgift.
Även om Sharp fick in en och annan smäll dominerades matchen klart och tydligt av amerikanen...
...som avgjorde i stor stil.
Slutligen då titelfajten, en last-man-standing-match utan regler, mellan de före detta vännerna och numera ärkerivalerna Janne Walterz...
...och Harley Rage. För att få möjlighet att gå denna envig hade Janne tvingats sätta karriären på spel. Förlust skulle således innebära avsked från wrestlingringen för alltid.
Även om Walterz under åren har inkasserat otaliga nederlag tycks han ha förmågan att höja sig med kniven på strupen. För en tid sedan lyckades han överraskande rädda Wrestlingpalatset undan den europeiska skurkorganisationen CESCA...
...och även denna kväll stred han furiöst.
Frånvaron av regler gav möjlighet att utnyttja ovanliga hjälpmedel.
När Janne föreföll vara på väg att vika ner sig...
...plockade Harley fram segercigarren...
...vilket dock visade sig vara i tidigaste laget.
Efter en kraftmätning på liv och död var det till slut bara Janne Walterz som lyckades stå kvar på benen, om än inte så mycket mer än så...
...och räddade sig därmed kvar i wrestlingbranschen.
Även om ingen lycka varar beständigt var euforin denna gång särskilt kortvarig. Efter att Janne Walterz njutit segerns sötma i bara någon minut kunde Danny Sharp inte längre motstå frestelsen...
...utan cashade in sin titelmatch...
...och kunde lätt besegra sin slutkörda motståndare.
Denna kväll fick bältet sålunda byta ägare två gånger.
Med tanke på Danny Sharps föga renhåriga övertagande av mästartiteln har man anledning att förvänta sig att Janne Walterz gräver upp stridsyxan igen. Frågan är om vi får se en returmatch på nästa gala. Eller blir det istället Steinbolt, som i egenskap av förste utmanare får chansen att lägga vantarna på bältet? Dessa spörsmål får vi svaret på Wrestlingpalatset den 5:e november. Under tiden får man gärna titta in på min renodlade wrestlingfoto-sajt, där alla mina bästa bilder finns samlade: www.fredrikschoug.com.
