tisdag 28 januari 2020

Svensk Wrestling Syd, Moriska Paviljongen: We Need a Hero


Lördagen den 25 januari var det åter dags för underhållningsvåld på Moriskan. Mr Bronson var på plats och hälsade publiken välkommen...



...och publiken hälsade tillbaka. Mitt i främre raden satt för övrigt en ölförsedd entusiast, som senare skulle hamna i centrum, och förde protokoll (?) över händelserna.



Galan öppnades av lodisen Cliff Pettersson, som med illa dold förtjusning påminde publiken om att Zlatan nu tillhör Hammarby...



...innan han ställdes mot raggarpinuppan Betty Rose.




Pettersson sträckte ut handen mot en skeptisk Betty...



...som hade fog för sin inställning.






Kanske var Cliffen lite för upptagen med att posera inför kameran...





...för efterhand svängde matchen över till hans nackdel...





...och Betty avgjorde med en attack från ringhörnan.




Därefter var det dags för ett "el clásico" mellan folkhjälten El Styggelse...



...och Oskarshamns brottande oi-punkare Danny Sharp. De två tycks ha en ständig fejd, som med jämna mellanrum återupptas.







Sharp gjorde återkommande försök att slita masken av sin motståndare för att därigenom förnedra denne så mycket det bara gick...




...och El Styggelse såg stundtals plågad ut.




Hämnaren i små byxor kom dock igen...




...och när Sharp ytterligare en gång försökte slita av honom masken...



...fick han svar på tal.



Segern bärgades till slut av El Styggelse...



...vilket föga oväntat gick hem hos publiken.



Kvällens tredje drabbning utgjordes av en tag team-match, där "Goda grannar" (dvs. Steinbolt och El Vecino)...



...mötte det danska paret "Team Bodyslam" (dvs. Emeritus och Xander). Danskarna hade tidigare deklarerat ambitionen att ta över Svensk Wrestling Syd, men det är förstås inte första gången vi hör om sådana planer,



Xander passade på att hjälpa den protokollförande åskådaren med sina noteringar. Kanske skrev han på förhand in en dansk seger?




Men sen gick matchen igång och danskarna fick annat att tänka på.






Som så ofta fick El Vecino ta emot en hel del stryk, medan Steinbolt hade svårt att bli intaggad.





När Bulten till slut kom in hårdnade läget dock för danskarna...




...även om de inte var helt svarslösa.





Till slut avgjorde grannarna på sedvanligt sätt, genom att Steinbolt kastade El Vecino över en blottad motståndare.



Segern gick alltså till "Goda grannar".



Efter en paus var det så dags för match nummer fyra, tillika kvällens andra könsöverskridande slagsmål. Bananmannen Johnny Flash...



...ställdes mot Sixt...




...och fick snart fullt upp att göra.



Sixt dominerade från början till slut...




...och bjöd på både hårda och mjuka klappar.








Till slut fastnade Flash i Sixts fruktade benlås...



...och därmed var det slut på kraftmätningen.



Efter matchen "tackade" Sixt för sig genom att anklaga delar av publiken för att bestå av "lättkränkta, veganfeta pseudokvinnor" (trots att dessa till stor del höll på henne under matchen) och lovade att komma tillbaka med sin vapendragare Aya Frick för att visa vilka som var de verkliga kvinnorna.



Kvällens näst sista match utkämpades mellan Wildboy, som åter lämnat sin öde ö för att besöka Malmö...



...och möta samma Leeloo som för något halvår sedan.













Precis som förra gången avgick Wildboy med segern.




Kvällen avslutades med en titelmatch mellan den spraymålade, rosaklädde skitstöveln Valentine...



...som sina olater till trots lyckats bli mäkta populär...



...och den evige mästaren Harley Rage.



Var detta kvällen då bältet äntligen skulle byta ägare?



Nja, Rage hade försäkrat sig om support genom sin vapendragare Jim Cafs, som passade på att hjälpa till så fort Domare Awni såg åt ett annat håll.



Valentine lät emellertid inte denna hjälp ske ostraffat.










När Valentine efter ett tag tycktes vara på väg in i matchen och kanske höll på att ta över denna...




...började Cafs bistå sin partner med tillhyggen...



...och medan Domare Awni rensade ett av dessa vapen fick Rage ett annat...



...och avgjorde matchen.



Detta uppskattades dock inte alls av etablissemangets ägare Trent MacGregor, som på stående fot beslöt om en returmatch till nästa gala. Denna uppgörelse ska utkämpas i bäst av tre fall.



Men ännu ett tag får Harley Rage alltså behålla bältet.

Hur går det då i fortsättningen? Har Team Bodyslam någon täckning för sina anspråk att ta över Svensk Wrestling Syd? Har de "lättkränkta veganfeta pseudokvinnorna" låtit sig kränkas av Sixt? Hur kommer de i så fall att bemöta henne och Aya Frick i fortsättningen? Och hur går det i returmatchen mellan Harley Rage och Valentine? Svaren på dessa och många andra frågor kommer på nästa gala, som äger rum på Moriskan den 30 maj (framflyttad p.g.a. corona-krisen). I väntan på denna begivenhet kan man stilla sitt begär efter underhållningsvåld genom att titta in på min renodlade wrestlingfoto-sajt, där mina bästa bilder finns samlade: www.fredrikschoug.com.