Den 28 juli var det dags för ännu en wrestlinggala på Moriskan i Malmö. Ursprungligen var det tänkt att begivenheten skulle äga rum utomhus, men på grund av en krock i bokningarna fick våldet flytta in till den sedvanliga miljön. Wrestlingens hall of fame representerades av två forna mästare i publiken, varav den ena syns på bilden ovan.
På plats befann sig naturligtvis även presentatören Mr Bronson tillsammans med rättsskiparna Domare Ekberg och Domare Ali.
Inledningsvis tog SWS ägare Mr PPV till orda och lät meddela att kommentatorn Trent MacGregor skulle få chansen att agera chef på nästkommande gala, då Mr PPV själv inte kan närvara. För den händelse MacGregor inte sköter sitt uppdrag kan han räkna med att få sparken, meddelade Mr PPV.
Den inledande bataljen utkämpades mellan den norskaste av alla norrmän, Espen Olsen, som medtagit äkta norskt källvatten utan kolsyra...
...till sin glädje upptäckte en landsmaninna i publiken...
...samt den ytterst populäre El Styggelse.
Efter en intensiv kamp avgick El Styggelse till publikens förtjusning med segern.
Därefter var det dags för en uppgörelse mellan två tremannalag. Valentine, Leeloo och Aya Frick...
..."kvinnan som din mamma varnade dig för"...
...ställdes mot Sixt, Betty "The Pin-Up Punisher" Rose och Yuri Kosinski.
Det fanns en hel del frostiga känslor kvar sedan tidigare duster de olika kombattanterna emellan, vilket snabbt syntes i duellerna.
Aya Frick gjorde skäl för sitt rykte och såg till att Domare Ekberg hade annat att tänka på än de regelöverträdelser hennes lagkamrater begick bakom hans rygg.
Efter att Kosinski med en luftmanöver lyckats slå ut både Leelo och Valentine var det bara kvinnorna kvar i ringen.
När Sixt var på väg att avgöra mot Aya Frick hände dock samma sak som på förra galan. Betty Rose intervenerade för att själv bli hjälte, men lyckades inte bättre än att Frick fick chansen att vända på steken.
Segern gick således till Aya Frick, Leelo och Valentine. Trots Ayas avgörande insats firade grabbarna emellertid helst för sig själva.
Betty Rose hade å sin sida problem att förklara sig för en synbart upprörd Sixt.
Kvällens tredje match skulle utgöras av en open challenge, där mästaren Harley Rage utmanade vem helst som kände sig hågad att försöka sno bältet. Rage mötte publiken flankerad av sina vapendragare i Modern Warfare, J.O. Hansen och Jim Cafs...
...som slängde in en av ringvakterna som kanonmat innan någon hann anta utmaningen.
Matchen var över på ett par sekunder...
...när en seriös utmanare plötsligt dök upp i form av luchadoren Rayo Blanco. Eftersom Harley Rage redan tyckte sig ha gått sin titelmatch för kvällen, gick han endast med på att möta Blanco i en inofficiell match utan att sätta bältet på spel.
Man kunde ana en viss oro hos kumpanerna när Blanco tidvis visade friska tag...
...men efter en del problem tog Harley Rage över taktpinnen...
...och avgjorde drabbningen i egen favör.
Därefter väntade en tag team-uppgörelse mellan å ena sidan "Lucha Destroyers", bestående av Cliff Pettersson (på bilden ovan) och Danny Sharp, samt å den andra de två högtflygande lättviktarna Fiescher och Ender Kara.
Fiescher gav och tog stryk...
...och en del av smällarna inkasserades bakom Domare Ekbergs rygg.
Mot slutet av matchen var det dock Ender Kara som dominerade...
...och avgjorde till förmån för den yngre generationens brottare.
Medan de två segrarna klappade om varandra efter matchen...
...passade Cliff Pettersson och Danny Sharp på att ge igen för gammal ost. Wrestlingens ständiga problem med att skydda sina utövare visade sig således på nytt.
I kvällens näst sista match ställdes Janne Walterz, som på sin väg in dansade med valda delar av publiken...
...mot Lobo. Här gällde matchen inte bara seger och förlust, utan också mask mot karriär. Mr PPV hade bestämt att Lobo skulle berövas sin mask vid en eventuell förlust, medan Janne Walterz för sin del skulle tvingas ge upp hela sin wrestlingkarriär i händelse av nederlag.
Insatserna i denna batalj var således ovanligt stora...
...och Lobo slet av en bit av Walterz matchdräkt efter att han till sin lättnad avgått med segern och därmed sluppit att röja sin identitet.
För en bedrövad Janne Walterz återstod således inget annat än att tacka publiken för allt stöd han fått under de senaste fem åren. Så länge Mr PPV regerar i SWS lär det inte bli några fler matcher för dansbandskungen.
Kvällen avslutades med en tremannamatch om rätten att utmana Harley Rage om bältet på nästa gala. Kombattanterna var Chaos...
...Steinbolt samt J.O.Hansen. Hansen kom som väntat till matchen följd av sina kumpaner Harley Rage och Jim Cafs, som dock blev utvisade för att förhindra fusk och tjuvknep.
Inledningsvis inriktade sig såväl Hansen...
...som Chaos på att försöka slå ut Steinbolt.
När en fallseger såg ut att vara nära...
...uppstod emellertid interna konflikter.
En hel del av våldet ägde rum utanför ringen.
När sedan Domare Ekberg temporärt knockades dök Harley Rage och Jim Cafs upp igen för att hjälpa Hansen till seger.
Steinbolt slank emellertid ur fällan och hittade metoder för komma tillrätta med alla motståndare...
...och till sist var det bara Hansen kvar att fälla.
Segern och rätten till en utmanarmatch på nästa gala gick alltså till Steinbolt...
...vilket gick stick i stäv med Modern Warfares planer. Och därmed var kvällens show över.
Hur går det då för Trent MacGregor i hans nya roll? Hur kommer relationen mellan Betty Rose och Sixt att utvecklas efter ännu en matchavgörande fadäs från den förstnämndas sida? Och vilka tjuvknep kan Modern Warfare tänkas ta till för att stoppa Steinbolt i nästa titelmatch? Svaren på dessa och många andra frågor kommer på följande gala, som äger rum på Moriskan den 6 oktober. I väntan på denna begivenhet kan man stilla sitt begär efter underhållningsvåld genom att titta in på min renodlade wrestlingfoto-sajt, där mina bästa bilder finns samlade: www.fredrikschoug.com.
