söndag 6 augusti 2017

Malmö triathlon 2017


Idag var det dags för Pernilla "Iron Woman" Edströms tredje triathlonstart. Första gången blev hon diskad efter att ha cyklat ett varv för lite, men det var ju två decennier sedan och därmed preskriberat med marginal. Förra året gick det desto bättre och hon slutade då på 44:e plats av 94 fullföljande deltagare i Malmö triathlons sprintklass. Frågan var om denna notering skulle kunna putsas nu. Det gångna årets träning hade indikerat vikande form i den gamla specialdisciplinen löpning, men i gengäld ökad styrka i de tidigare nybörjargrenarna simning och cykling. Vad skulle dessa förändringar få för konsekvenser för loppet som helhet? På plats fanns en fan club, bestående av Felix, Cissi och fotografen själv, för att följa dramatiken på plats.



Helgen innan hade Pernilla lyckats komma över en sprillans ny våtdräkt för en spottstyver från ett konkursbo, som borde ge en fördel i vattnet. Förra året hade simningen förkortats till 300 meter istället för normala 400 på grund av höga vågor. Pernilla avverkade då sträckan på 8.55, vilket innebar nära tre minuter per hundring i snitt. Denna gång ägde inledningsgrenen rum i skyddat vatten precis utanför Lärarutbildningens hus Orkanen och hela sträckan kunde därför genomföras som planerat.



Fansen försökte tygla sin nervositet så gott det gick före start...



...som skedde rullande med både män och kvinnor i en svåröverskådlig röra och det var allt annat än lätt att från avstånd urskilja vilka det egentligen var som hoppade i plurret.



Efter en stund dök hon dock upp i vattnet och det märktes att den gångna terminens söndagsträning på Pilhemsbadet i Lomma hade betalat sig. Istället för att tvingas förnedra sig med bröstsim förmådde Pernilla denna gång crawla hela sträckan, varför hon tidigt lämnade merparten av konkurrenterna bakom sig.




När hon lyckades ta sig upp ur vattnet och hörde fotografens entusiastiska jubel...



...blev hon till sig av lycka. De 400 meterna avverkades på 10.01, vilket innebar nästan exakt 2.30 per hundring och en tydlig förbättring av fjolårssimningen.



Det var emellertid inte bara simningen gick fortare än senast, utan även växlingen. Under lördagskvällen hade hon förberett sig både med straffskytte (i fotboll alltså) och våtdräktsavtagning och kom igång med cykelmomentet på 2.34, vilket kan jämföras med 2.55 från 2016.



Även om cyklingen knappast är Pernillas paradgren hade hon fått ett års ytterligare träning i disciplinen och borde därför vara snabbare än sist.



Fansen väntade också med spänning...



...och efter en stund dök hon upp på första varvet. Notera bildkompositionen med Pernilla i förgrunden och hennes påhejare i bakgrunden, den ena med mobilen i högsta hugg för att dokumentera den pågående dramatiken för en publik i sociala medier.



Enligt etablerade triathlonregler är det av säkerhetsskäl förbjudet att cykla i växlingsområdet. Om man korsar den gula linjen bestraffas man därför med en minuts tidstillägg.



Shit pommes frites! Vad var det där? En högljutt skrikande funktionär fick Pernilla att inse vad som just höll på att hända.



Med urskuldande min hoppade hon av cykeln, tog några steg tillbaka och offrade på så sätt 15–20 sekunder men vann med ett nödrop domarens godkännande...



...och lyckades med några futtiga centimeters marginal undvika tidsstraff. Två mil på cykel avklarades denna gång på 43.45, vilket kan jämföras med fjolårets klart svagare 47.14. Att hon ödslade 1.38 i andra växlingen (mot 1.10 senast) gjorde därför inte så mycket.



Därefter återstod bara löpningen. Pernilla lät denna gång det gamla V-tecknet, som förra gången fastnade på bild gång efter annan, ersättas av det lite mer respektingivande hårdrockstecknet...



...och joggade sig utan sällskap igenom de fem kilometerna på 27.21, vilket innebar en förväntad försämring av fjolårslöpningen med 52 sekunder...



...men en sammanlagd förbättring, som inte riktigt framgår av tiderna eftersom simsträckorna skiljde sig åt. 2016 års resultat 1.24.58 med 300 meters simning förbyttes i år till 1.25.19 med 400 meter i plurret.



Desto tydligare framgår skillnaden emellertid av placeringarna. I fjol blev hon 44:e kvinna av de 94, som då fullföljde loppet (plus ytterligare några som bröt). I år slutade hon i gengäld på en förnämlig 24:e plats av hela 117 fullföljande konkurrenter, varav alltså 93 fick smisk på rumpan av Pernilla 2.0. Att många av dem dessutom var 10 eller 15 år yngre hjälpte föga.



Och efter en sådan kraftdemonstration förtjänar man förvisso sin medalj.

Detta var bara inledningen på Pernillas tävlingssäsong. Redan nästa helg är det dags för Cykelvasan tillsammans med två tredjedelar av fansen och i september väntar såväl Sövde triathlon som en halvmara i Köpenhamn. I väntan på dessa begivenheter kan man återuppliva fjolårets triathlontävling genom att klicka på denna länk: Malmö triathlon 2016.

2 kommentarer:

  1. Wow Pernilla. Grymt bra och sjyst att få en utförlig beskrivning av hela händelseförloppet för oss som inte var på plats och hejade.
    /Erika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Du får nya chanser att bevittna idrottsliga bragder. Nästa gång är det i Sövde den 10 september. Om du inte vill ta dig upp till Dalarna och heja på oss i Cykelvasan på lördag förstås. 😉🚴

      Radera